Vi måste prata om glappen

Att säkerhet och försvar går från sidospår till huvudtema i Almedalen speglar en verklig förändring i vår omvärld. Som enda myndighet i Sverige med uppdrag att analysera och utvärdera totalförsvaret i ett helhetsperspektiv, ser vi några trender som vi tycker bör prägla årets samtal.

Världen runtomkring oss präglas av instabilitet, tilltagande turbulens och oförutsägbarhet. Ryssland bedriver sedan drygt fyra år ett hänsynslöst anfallskrig mot ett europeiskt land. Sedan förra Almedalsveckan har nya spänningar uppstått mellan allierade i Nato - samtidigt som vårt Nato-medlemskap nu är en etablerad utgångspunkt för svensk försvars- och säkerhetspolitik, vilket skärper kraven på både militärt och civilt försvar. Parallellt breddas hotbilden – militära medel kompletteras av ekonomiska och teknologiska medel samt informations- och cyberverktyg som utmanar traditionella system och förändrar utgångsläget. 

Med vårt uppdrag att peka på både brister och styrkor i det svenska totalförsvaret har vi ett unikt perspektiv på de komplexa system som ska möta det nya normalläget av osäkerhet. När företrädare från hela samhället möts i Visby är vår ambition att bidra med kunskap och underlag som gör de svåra prioriteringarna tydligare, inte förenklade. Våra analyser visar tre saker som bör prägla diskussionerna i Visby i år.

Det civila försvaret behöver bättre förutsättningar 

Om det civila försvaret ska kunna fungera optimalt, om resurser ska kunna fördelas, inriktas, prioriteras och samordnas för största möjliga försvarseffekt – då behöver flera hinder undanröjas. 

Vi har under tre år följt upp och utvärderat implementeringen av den nya strukturen för civilt försvar och samhällets krisberedskap och ser att flera viktiga bitar ännu inte fallit på plats. Förutom att myndigheterna själva uppger att implementeringen tagit oproportionerligt lång tid, ser vi att avsaknaden av tydliga ansvars- och ledningsförhållanden i mötet mellan geografiskt områdesansvar och beredskapsmyndigheterna på central nivå skapar besvärande otydligheter. 

Vi menar att regeringen, för att hjälpa  det nya systemet på vägen, behöver formulera de grundläggande principerna för ansvars- och ledningsförhållanden inom det civila försvaret. Principer som kan ge ett förtydligande och en förklaring till syftet med olika roller och hur de förhåller sig till varandra.

Och vi kan inte sopa under mattan att ensningen av geografiska områdesgränser i den nya strukturen blivit något av en halvmesyr. Som det är nu så stämmer de geografiska gränserna för civilområdena inte överens med gränserna för motsvarande militärregioner eller med de områdesstrukturer som andra viktiga beredskapsmyndigheter har. 

Myndigheterna säger i vår undersökning att detta är komplicerande, men att det i nuläget är hanterbart. Vår bedömning är att det finns en betydande risk för att om och när strukturerna utsätts för verklig press vid höjd beredskap eller krig, så kan gränsproblemen bidra till onödig och potentiellt allvarlig friktion.

När vi nu kommit en bit på vägen i Nato-integrationen och börjar se hur Sverige passar in i Nato:s operativa planering, så börjar det bli hög tid att faktiskt göra ett försök att på riktigt att ensa och strömlinjeforma de viktigaste myndigheternas geografiska områdesgränser. Detta för att skapa bästa möjliga förutsättningar för ledning, samordning, samverkan och värdlandsstöd vid höjd beredskap eller krig – medans tid är.

Låt oss också prata om att beredskapsmyndigheterna, när det kommer till den ekonomiska styrningen, efterfrågar större flexibilitet och långsiktiga förutsättningar för planering och genomförande av förmågeuppbyggnad. De sitter nu fast i ett system där den kortsiktiga tilldelningen av medel skapar ryckighet och svårigheter att till fullo hinna använda tilldelade medel. Vi har rekommenderat regeringen att ge beredskapsmyndigheterna liknande ekonomiska planeringsförutsättningar som myndigheterna i det militära försvaret får. Ska myndigheterna kunna bygga ut det civila försvarerets förmåga i den takt som krävs så behövs både långsiktighet, förutsägbarhet och flexibilitet.

Viktig infrastruktur står oskyddad

Jag kommer att delta i flera paneler där vi riktar ljuset mot den kritiska infrastruktur som måste skyddas och fungera under höjd beredskap, kris och krig. Det handlar om totalförsvarsviktig civil verksamhet som till exempel hamnar, elkraftverk, serverhallar och järnvägar. Utan el, värme och säkra kommunikationer blir vi sårbara och riskerar i förlängningen att försvarsviljan sjunker. 

Vi behöver prata om att behovet av att bevaka och skydda denna typ av verksamhet vida överstiger tillgången på nu tillgänglig kvalificerad personal. Hotbilden har också förändrats och därför är det bra att regeringen har tillsatt en utredning om drönare i det civila försvaret. Men vårt medskick är att vi behöver gå från ett nuläge av fragmenterade organisatoriska lösningar till ett system för skydd och bevakning som är samordnat på flera nivåer och som kan hantera både nya och traditionella hot. 

Vår rekommendation till regeringen är tydlig: Säkerställ att det finns ett centralt ansvar för utbildning, utrustning, inriktning och övergripande prioritering. Vi har formulerat flera olika alternativ för hur skyddet kan bemannas. Vi pekar också på behovet av översyn av regelverk. Vi har en tydlig glipa i totalförsvaret, låt oss täppa till den – det är bråttom!

Pengar är bara en del av lösningen

Satsningarna på totalförsvaret uppgår till enorma belopp, men vi ska inte förblindas av allt guld som glimmar, utan våga prata om att pengar inte är hela lösningen. I den utvärdering vi gjort av Försvarsmaktens och FMV:s anskaffning av marschkängor ser vi att kommunikation mellan aktörer, rätt erfarenhet och kompetens och en förmåga att bevara det organisatoriska minnet är viktiga faktorer för lyckad materielanskaffning. Finns inte rätt kunskap och förmåga att se helheten och dokumentera processerna, finns risk för att pengarna rinner ut i sanden. Fånga mig under Almedalsveckan så berättar jag gärna mer om detta och vårt nuvarande regeringsuppdrag där vi går från kängor till stridsflygplan och analyserar effektiviteten i materielförsörjningen inom olika områden i det militära försvaret.

Och till sist - Ukrainas sak är vår

Det gläder mig att vi i dagarna har fått ett nytt uppdrag från regeringen att utvärdera de nationella effekterna av Sveriges militära stöd till Ukraina. 

Vi börjar nu omedelbart söka svar på frågorna om hur svensk militär förmåga och totalförsvaret, bland annat försvarsindustrin, innovation och teknikutveckling, påverkas av stödet.

Jag ser fram emot de planerade paneler och samtal jag kommer att delta i, men är också förväntansfull inför spontana möten och nya insikter. Under året har jag haft förmånen att träffa aktörer från hela totalförsvaret och det som lämnar ett bestående intryck är viljan att hitta lösningar, att samarbeta och bygga ett starkare totalförsvar. Låt oss därför mötas under Almedalsveckan och föra konstruktiva samtal över sektorsgränser: stat, kommuner och regioner, näringsliv och civilsamhälle!